Tillitssamhället (Del 1)

Idag vill jag skriva om något som kanske på sätt och vis är självklart men som jag ändå har ett behov av att undersöka och försöka formulera mig kring. Det handlar om jämlikhet och tillit, och att dessa två hänger ihop.

För att skapa ett tillitssamhälle, alltså ett samhälle där människor litar på varandra i hög grad och där alla (eller åtminstone nästan alla) är del i samhällsgemenskapen, behövs minskade klyftor. Det behövs mer jämlikhet och lika förutsättningar. Mer likhet i boendevillkor, ekonomiska villkor och hälsa. Inte minst behövs en känsla av gemenskap och ömsesidighet. Att vi är ömsesidigt beroende av varandra [interconnected på engelska] och hjälper varandra, både hemma på gatan och på en större regional och nationell samhällsnivå. Egentligen även vidare på en internationell och planetär nivå. En känsla där vi räknar in varandra, respekterar varandra och erkänner att vi delar den här världen tillsammans.

Detta är som sagt inte något nytt. Folk känner till att tillit och jämlikhet hänger ihop. Den politiska vänstern har pratat om jämlikhet i århundraden och proklamerat behov för ökad global kollektivism. År 2009 kom den uppmärksammad brittiska boken Jämnlikhetsanden av Richard Wilkinson och Kate Pickett [the spirit level]. De gjorde en stor studie som med gott vetenskapligt stöd kunde visa det som rättviseförespråkare och vänsteranhängare länge haft som magkänsla, nämligen att jämlika samhällen är (nästan alltid) bättre för alla. Alltså trots den materiella och ekonomiska utvecklingen i den rika delen av världen så har klyftorna ökat mellan fattiga och rika. Det finns en stor spänning i och med relativ fattigdom inom och mellan socioekonomiska grupper. Dessutom innebär samhället idag att vi måste förhålla oss till konkurrens och avundsjuka. Dessa former av ojämlikhet visar Wilkinson och Pickett är tärande för alla och är en stark bidragande orsak till ohälsa i befolkningens alla grupper. Ju mer jämlikt ett samhälle är desto mindre blir kriminaliteten och desto friskare och mer högpresterande blir befolkningen. Mer jämlikhet och gemenskap ger mer tillit.

I min mening räcker det ju så klart inte med att ett land blir jämlikt internt utan jämlikhet och tillit behövs som sagt på en global nivå. Så vad jag vill skriva vidare om är funderingar kring hur jämlikhet i samhället och världen kan främjas och vad som redan sker och är fantastiskt bra.

Som med all förändring så börjar det hos en själv. Att från sin känsla ändra sitt eget synsätt om vad som är möjligt och rimligt. Parallellt med det kan man börja ändra sina handlingar och pröva att agera för ökad jämlikhet och våga lita på personer som man inte känner. Det är mer nära till hands att lita på personer som man känner likhet med än de som känns olika. T.ex. lättare att lita på folk man delar intressen med, delar utbildning med, personer som bor i samma område eller har samma språk och kultur. Det handlar om att det är lättare att känna tillit om man har ungefär jämlika levnadsvillkor. För då kan vi enklare spegla oss i varandra och se att du kunde varit jag och jag kunde varit du. Du och jag är på sätt och vis samma. Jag tror att detta har att göra med både spegelneuroner, empatisk förmåga och en rationaliserad idé om moral och rättvisa.

Som med många sociala och emotionella färdigheter så tror jag att vi människor kan träna oss i att bli bättre. Till exempel kan vi träna i att spegla oss i varandra och på sikt kunna känna tillit inte bara till de människor som är väldigt lika mig utan även de som är mer och mer olika. Det handlar om att både intellektuellt och emotionellt inbegripa fler i sin sfär av tillit, kollektivism och omsorg.

Detta kan ibland vara svårt. Jag själv tycker det är svårt att veta hur jag ska förhålla mig till fattiga personer som tigger pengar. Och hur ska jag känna mig okej om jag inbegriper alla världens människor i min tillit och omsorg. Det finns så mycket lidande och fattigdom som jag har svårt att förhindra. Det finns också så många som jag tycker är dumma och gör fel och hemska handlingar. Jag klarar inte av att ha alla i min sfär och spegla mig i alla. Men jag klarar av det på en viss nivå, och jag kan träna och fortsätta försöka. Människor måste ju också ta hand om sig själva och ta ett eget ansvar. För att jag ska vilja dela och visa tillit till andra behöver de finnas en önskan, välvilja och respekt från båda håll och det gäller att underhålla tillit och inte missbruka den, för då går den snabbt i spillror och blir svår att puzzla ihop igen (Jag ska skriva mer om detta i Del 3 av Tillitssamhället).

Några bra exempel på att göra världen mer jämlik och tillitsfull tycker jag är gåvocirklar i olika former. Couchsurfing-rörelsen är fantastisk och det finns flera liknande rörelser, så som Wwoofing och HelpX och Skjutsgruppen. Även den fortsatt uppåtgående trenden med kollaborativ ekonomi är otroligt spännande. Där finns sprängkraft att skapa nya ekonomiska strukturer som kan hjälpa till att jämna ut ojämlikheter och sprida tillit. Det handlar främst om att vi ändrar vår syn på ägande, och ser att tillgången till en tjänst eller produkt egentligen är mer viktigt än själva ägandet. Det innefattar också ofta nya kontakter där privatpersoner direkt kan handla med varandra och bli involverade både som konsumenter och producenter (en peer-to-peer ekonomi).

“You cannot be friends upon any other terms than upon the terms of equality”  ~ Woodrow Wilson (USA:s 28e president)

Advertisements

Här är jag nu – Uppföljning på livet

Här är jag. Här är jag nu. Så långt in i framtiden som jag någonsin varit. Spännande. Över halva året 2015 har gått. Långt mer än hälften av min tjänstledighet på sex månader har passerat. Det är sommar, ledig tid och nutid. För mig är det är dags för en uppföljning och nytt avstamp.

När jag startade min blogg i vintras var det för att jag ville praktisera, undersöka och skriva om ett öppnare, tryggare och mer tolerant samhälle. Jag sa då att jag ville avfrämlingfiera främlingen och verka för ökad kontakt, kollektivitet och tillit. Bloggen var också ett bra verktyg för att sammanfatta mina erfarenheter och tankar under min resa till Storbritannien, både för egen del och för vänner och familj.

Jag hade så klart höga ambitioner och tankar om vad som skulle ske under min resa och tjänstlediga tid. Nu kan jag konstatera att det inte riktigt blev som jag hade tänkt, men att jag ändå faktiskt lyckats ganska bra med de mål jag satte upp. Jag har utmanat en del rädslor och gjort mängder med nya saker. Jag har träffat många främlingar och kunnat göra dem till vänner och bekanta som jag litar på. Jag har i ganska stor grad både praktiserat och predikat om tillit och ett mer kollektivt och tolerant samhälle. Däremot tycker jag inte att jag har varit involverad i omställningsrörelsen eller den kollaborativa ekonomin så mycket som jag föreställde mig. Om jag ska vara kritisk kan jag också lägga till att många av de jag träffat och pratat med har varit ganska lika mig i termer av levnadsvillkor och åsikter. Inget fel i det givetvis men jag tänker att det finns mer att vinna på att prata med personer som är olika mig.

Om cirka en månad börjar jag arbeta igen. Det blir ett nytt jobb. Stöd och motivation i arbete med människor som vill bli fria från missbruk. Det är ett ganska nytt område för mig och kommer definitivt att ge mig nya utmaningar, insikter och pröva mig i att utmana fördomar och stereotyper. Det ska bli så spännande och roligt! Kommer innebära att jag får läsa in mig på nya områden av det sociala arbetet och repetera saker från universitetet och andra böcker och föreläsningar. Troligen kommer jag få uppslag på fler ämnen och infallsvinklar att skriva om här på Tillitssamhället.

I vintras satte jag också upp andra mål för mig själv. Några enkla strävansmål för att leva mitt liv mer som jag vill och mindre bara som det råkar bli. Det var t.ex. att jag skulle avsätta tid för att måla och teckna, för att träna regelbundet och för att läsa mer böcker, och så klart också de mål jag redan nämnt här i bloggen om att praktisera hållbarhet, kollaborativ ekonomi och tillit. Det har inte gått så bra med mina mål om nya vanor. Jag har visserligen tränat och tecknat en del men det har inte blivit till några nya vanor och att läsa böcker är jag fortfarande mycket dålig på.

Jag ska försöka ta hjälp av bloggen Zenhabits (http://zenhabits.net/archives/) för att göra upp en ny plan för mina vanor. Inte helt bestämt hur jag ska göra ännu och hur höga ambitioner jag ska ha. Tror det är viktigt att inte lägga ribban för högt när något nytt ska etableras. Jag får pröva och återkommer med uppföljning här på bloggen.

Nu ser jag framemot mer ledig tid med familjen och med Marie. Jag ser också fram emot att en vän från Storbritannien ska komma och besöka mig här i Sverige nu i början av augusti. Häftigt att få nya vänner så där och att kunna dela och hjälpa varandra. Som vanligt har jag det, på det stora hela, otroligt bra och är mycket tacksam över livet.

Ibland är jag lat och rädd. Jag vet att jag är bekväm och tidvis splittrad i min motivation och i mina ambitioner om mig själv och framtiden. Jag vet att jag har svårt för vissa saker och ibland inte slappnar av och har mer humor och självdistans. Jag är inte perfekt men påminner mig med insikten att jag faktiskt inte behöver vara det. Trots mina misstag och briser känner jag mig stolt och glad över mig själv och det jag åstadkommit. Dessutom har jag ju världens bästa familj och en fantastisk flickvän. Kärlek!

Här är jag. Här är jag nu. Surfandes på nuets våg glider jag in i framtidens okända vatten.

Norgeresa och sommartid

Efter min tid som volontär i Wales och min resa genom Storbritannien, Nederländerna och Tyskland har jag varit hemma i Göteborg en period. Sen åkte jag och min flickvän iväg på Norgeresa med två veckor wwoofing och en vecka turistande i nordnorge. Vi arbetade och bodde på en liten ekologisk gård strax söder om Trondheim (ungefär på samma breddgrad som Östersund och Umeå). Det var min första wwoofing och jag måste säga att det var fantastiskt bra. Jag tänker att wwoof är lite som couchsurfing fast man stannar längre, är med och jobbar och får mat och husrum i utbyte. Ännu ett lysande exempel på främlingar, ofta från olika länder, som träffas och blir vänner. Tack till den glada och duktiga bonden Ole (länk till Oles hemsida: http://www.rettfragarden.no/)

Efter Trondheim och wwoof så åkte vi vidare norr över och besökte Narvik. Bodde där hos en couchsurfare från Nya Zeeland (men som bott i Narvik i drygt tio år). Han hette Ross och var en mycket trevlig och hjälpsam värd. Tack! Vi fick till och med skjuts ut till Ross stuga (hytte) vid havet en bit utanför Narvik och fick bo där en natt. Det var ett kanonfint ställe som vi fick tillgång till helt utan kostnad eller deposition. Snacka om tillit och hjälpsamhet!

Från Ross stuga bar resan sedan vidare ut till Lofoten. Där bodde vi på et mysigt vandrarhem i Stamsund. Lofoten var väldigt vackert och lugnt (förvånansvärt med tanke på turistsäsong). Vi hyrde bil en dag (faktiskt) och kunde ta oss ut till vackra platser på norra sidan av ön. Roliga äventyr och magiska platser. Tack! Resan gick mot sitt slut och jag och Marie åkte söder ut igen med färja till Bodö och bodde där hos Johan, ytterligare en couchsurfare, vilket också var mycket trevligt. Johan är en svensk kille som jobbar i Bodö för ett byggföretag med hållbara lösningar och certifieringar vid husbyggen. Vi hade intressanta samtal om allt möjligt och Johan till och med spelade gitarr och sjöng för oss. Nästa dag var det en lång resdag. Vi åkte från Bodö kl 12:27 med tåg till Trondheim och bytte till nattåg 23:15 och var sen framme i Oslo kl 07:04 nästa morgon. Drygt 18 ½ timmes resa. Vad gör man inte för miljöns skull. Nä, faktum är att både jag och Marie gillar att åka tåg och dessutom så ser man mycket mer av det vackra landskapet när man åker tåg. Att det sen är ett mer miljövänligt sätt att resa på är ju bara en bra bonus.

Väl i Oslo fick vi en härlig och varm sommardag dock ganska trötta efter knepig sömn i tågstol. Vi besökte bland annat Kon-Tiki museet som visar resor och bedrifter kring den norska upptäcksresaren, författaren och nationalhjälten Thor Heyerdahl. Det var ett jättefint museeum. Speciellt kul att de hade både Kon-Tiki flotten och vassbåten Ra II på plats inne i museet. Imponerande och inspirerande. Jag blev sugen på att läsa fler av Heyerdahls böcker. T.ex. Tigris som handlar om en resa 1977-78 med vassbåt från Irak runt arabiska halvön och ner till Djibouti. Den verkar spännande eftersom de hade en mångkulturell besättning och hela resan verkar vara en sorts fredsmanifestation. Thor Heyerdahl hade säkert han även sina dåliga sidor men i termer av tillitssamhället, fredlighet, öppet sinne och nyfikenhet är han helt klart en inspiration och förebild.

Så tog resan slut och vi kom hem till Göteborg igen. Borta bra men hemma bäst. Tack för alla de möten, minnen och upplevelser som vi fick ta del av.

Hemma fortsatte sommaren och värmen och det har blivit både odling, grillning och bad här på hemmaplan. Men jag frågar mig nu vad som händer sen… vad är nästa steg? Vart ska jag? Vem kan jag vara? Vad kan jag lära mig? Hur kan jag bidra och göra något gott? Nästa bloggpost kommer handla om uppföljning och utvärdering, med blickar både bakåt och framåt.

Lite olika bilder från Norge:

DSC_1722 DSC_1818 DSC_1881 DSC_1838 DSC_1874 DSC_1900 DSC_2155 DSC_2185

Hemkomst efter omställningskonferens

Något blev fel när jag skulle posta detta inlägget. I min mening postades det den 17:e maj, en vecka efter att jag kommit hem till Göteborg igen. Enligt WordPress hade detta inlägget inte blivit postat alls utan bara sparats som ett utkast. Det var la synd då… Hur som helst här är det i alla fall, men cirka en och en halv vecka för sent:

I söndagskväll, för exakt en vecka sen, kom jag hem till Göteborg igen. Skönt. Denna resan har gått oväntat bra. Inga egentliga misstag, olyckor eller kriser att ta sig igenom. Visst skedde det lite små snedsteg och ibland var jag lite nedstämd eller orolig. På det stora hela har det dock varit helt fantastiskt… och även gett viss mersmak. Det händer dock mycket spännande i Sverige och Göteborg som jag gärna vill vara del av. Så bortsett från en kortare visit i Norge i juni kommer jag hålla mig här i hemtrakterna ett tag framöver.

Jag kom till Malmö på torsdag eftermiddag. Hade varit en lång resdag från Hamburg. Krångligare resa också p.g.a. strejk och ändringar i tågtrafiken. Kom dock fram till Malmö och satte fötterna på svensk mark igen (till och med under mark eftersom jag gick av på en underjordsplattform på Malmö C). Väl uppe i solljuset välkomnades jag av den svenska och skånska flaggan samt en blandad mängd resenärer som strävade fram och omkring runt resecentret. Eftersom Malmö är känt som Sveriges falafelhuvudstad (åtminstone för mig) så dröjde det inte länge förrän jag hade köpt mig en god falafel och promenerade för att möta upp Eric.

Eric och jag pluggade på socionomprogrammet tillsammans och skrev bl.a. C-uppsats ihop. Efter universitetet flyttade Eric till Malmö och har jobbat där sen dess. Kändes kul att jag kunde ta mig vägarna förbi Malmö och hälsa på honom. Vi hade intressant samtal (alltid med Eric) om yrkesliv, andlighet, kärleksliv och balans och attraktion mellan yin och yang och manligt och kvinnligt. Eric visade mig runt i kvarteren och vi tog oss till Café Cuba där jag fick se lite av Malmös salsakultur och även fick se Eric imponera på både mig och damerna med sina salsa-moves. Tack Eric för nya perspektiv och för att jag fick ha någonstans att sova.

Nästa dag startade omställningskonferensen. Jag hade redan i slutet av mars anmält mig till att delta fredag till söndag på Omställning Sveriges (Transition Network) årliga konferens för omställning till ett hållbart samhälle. Det blev tre ganska intensiva dagar med diskussioner, möten, presentationer och övernattning i danssalen (med sovsäck och liggunderlag). Mycket nöjd över att jag bestämde mig för att delta på konferensen. Här följer något om vad jag fick med mig från omställningskonferensen:

  • Inspirerad och glad efter att möta och lyssna till fler omställare från Sverige och även inspirerande gäster från Italien, Australien, Danmark och Belgien.
  • Laddat på med hoppfullhet, ansvar och känsla av kontakt med världen (interconnection på engelska).
  • Nya insikter om mig själv, mina val och min livsstil (hur blir jag en del av lösningen och inte en del av problemet).
  • Vi tog konkreta steg för att förbättra vår materialbank med fakta och omställningsinfo, samt planerade för hur vi skulle fortsätta arbetet. Något som jag känner att jag gärna vill bidra med.
  • Peppad att använda forumet för att ha mer kontakt och sammanhang även mellan konferensträffar.
  • Påmind om hur Tillsammansodlingen i Mölndal är en del av en större stadsodlingsrörelse och jag fick veta att det ska ordnas en stadsodlingskonferens i oktober i år.
  • Mer insikt om vad omställning handlar om. Omställning är ett tankesätt. Omställning är framtidsfrågor. Det finns redan mängder med föreningar, företag och skolor etcetera som är mer eller mindre involverade i olika omställningsfrågor och praktiserar resiliens eller engagerar sig i framtidsfrågor. Många är på så vis involverade i omställningsarbete även om de aldrig har hört talas om Omställningsrörelsen. Inom Omställningsrörelsen kan vi fungera som uppmärksammare och sammankopplare av det som redan händer, men också som katalysator för sånt som behöver dras igång och göras.
  • Insikt om vikten av inre omställning. Blev påmind om hur viktigt det är att börja med sig själv och sin egen motivation och självrespekt. Inre omställning för mig innefattar också att jobba tillsammans med andra och hantera  känslor, attityder, vanor och så klart konflikter och hur vi skapar fungerande grupper och tar hand om varandra.
  • Tar även med mig tankar om att göra saker konkret och här och nu. Jag idag kan göra skillnad. “Om inte jag ska ställa om så vem? Om inte tiden är nu så när?”

Även om det var en positiv konferens och jag blev mestadels peppad och inspirerad till att leva hållbart så var det en god dos klimatångest och framtidsoro som också kom på köpet. Att bli påmind om de svårigheter som vi står inför och de otillräckliga verktyg vi hittills har för att bemöta dessa kriser är sannerligen frustrerande. Jag är ju nyfiken på framtiden och önskar verkligen allt gott men det känns ibland som att saker och ting kan bli riktigt läskigt och kaosartat. I värsta fall dör de flesta människor ut inom några sekel i och med krig, föroreningar och brist på mat och vatten samtidigt som jorden blir allt mer ofruktbar för både växter, djur och de människor som överlevt tumultet.
Jag hoppas att det går att undvika ett sådant scenario. Jag hoppas det går att skapa en friare och mer kärleksfull värld som lever inom planetens gränser och förstår att använda energieffektiva kretslopp och klok design i alla samhällets delar.

Tog tåget hem från Malmö. Tog snabba tåget och betalade lite extra istället för att vänta och komma hem senare. Jag längtade hem till Göteborg och min flickvän. På Göteborg C tog jag adjö av de omställningsvänner som tagit samma tåg och begav mig hem till Marie med spårvagnen. Härligt återseende och att få bli omkramad ordentligt igen. Pratade och fixade mat. Somnade sen gott i min favoritstad, i sängen tillsammans med min kära. Hemma igen.

Tack för denna resa och rundtur. Tack för alla möten och alla hjälpsamma och kärleksfulla. Tack för solen och den fantastiska tur med vädret som jag haft. Tack för ökad känsla av samhörighet och ökad tillit.

Här är några bilder från mitt besök i Malmö och omställningskonferensen:

DSC_1666 DSC_1667 DSC_1668 DSC_1669 DSC_1672

DSC_1675 DSC_1676

Intryck från Hamburg

Jag var på besök i Hamburg från måndag eftermiddag till torsdag tidig morgon (4e – 7e maj). Kom till Hamburgs centralstation (Hauptbahnhof). Kände mig direkt vilsen även om det var lite fint och nästan bekant att vara på tysk mark och höra tysktalande främlingar omkring mig. Konstigt nog känns tyska mer bekant och familjärt än Nederländska.

I Hamburg hälsade jag på en vän som jag träffade för cirka 2 ½ år sedan. Hon heter Christina och vi bodde tillsammans ett kort tag i Vasastan som inneboende i en stor lägenhet med fantastisk utsikt och trevligt läge. Det var kul att lära känna varandra då och Christina sa att jag skulle komma och hälsa på henne och få se Hamburg någon dag. Så kom den dagen och där letade jag mig fram i stadens kollektivtrafik (med all min packning) enligt de instruktioner som Christina hade skickat mig på sms. Vi lyckades möte upp på en tunnelbanestation (U-bahn) efter att Christina hade slutat jobbet. Hon jobbar som förskolelärare. Tog en pizza och en öl (eftersom det är så nyttigt och gott). Sen hem till Christina. Jättefin lägenhet på högsta våning.

Både tisdagen och onsdagen vandrade jag runt i stan och var lite turistig. Faktiskt en fin och mysig hamnstad tycker jag. Gillar den bättre en Liverpool och Sheffield men kanske inte mer än Bristol. Hur som helst blev det mycket vandrande och tur med vädret hade jag också tycker jag. Hittade lite trevliga ställen och butiker men gick mest runt och bara hade det fint. Tog en kaffe här och där och nått att äta ibland. Köpte ekomat och choklad i en butik med bara ekologiska livsmedel. Lagade ris och currygryta på tisdagskvällen. Det är ju lite av min specialitet och något jag tycker är jättegott.

På onsdagen var jag i och för sig på ett trevligt turistmål. Det var stadens berömda planetarium som besöktes. En helhäftigt byggnad och faktiskt också en trevlig upplevelse när jag tog del av föreställningen “Reise zu den Sternen” liggandes nästan på rygg i fåtöljen medan förställningen visades på det stora välvda taket i salongen.

Fick gå upp kl 05:55 på torsdag morgon och bege mig till Hauptbahnhof igen. Det var strejk i Tyskland på Deutsche Bahn och mitt tåg till Köpenhamn var inställt. Fick trixa lite och ta ett annat tåg och sen blev det lite ytterligare ändringar under resans väg. Jag kom dock fram till Köpenhamn och sen vidare till Malmö och inte mer än cirka två timmar senare än beräknat.

Hamburg lämnades (på liknande sätt som Haag i Nederländerna) med en trevlig och bekant känsla av hamnstad, sten, asfalt, träd och en hyfsad europeisk renhet som inte riktigt finns på samma sätt i Storbritannien.

Blandade bilder på intryck på Hamburg:

DSC_1570 DSC_1575 DSC_1583 DSC_1590 DSC_1591 DSC_1603 DSC_1608 DSC_1613 DSC_1561 DSC_1628 DSC_1632 DSC_1635 DSC_1645 DSC_1654 DSC_1657 DSC_1659 DSC_1661 DSC_1664

På besök i Nederländerna

Jag kom till Nederländerna med färjan från Harwich i Storbritannien. Det var på eftermiddagen 1 maj. Hade fått instruktioner att ta mig till tågcentralen i Haag för att möta upp min mammas kusin Marisa. Hade aldrig träffas henne tidigare men vi hade kontakt via e-post och sms och lyckades hitta varandra vid stationen. Marisa är en fantastisk person och jag är glad att jag ordnade så att jag kunde besöka henne. Min mormor är från Nederländerna så en fjärdedel av mina rötter kommer därifrån. Jag har bara varit där på besök en gång tidigare, det var tillsammans med familjen när jag var fem år, så att få komma tillbaka dit var speciellt och kändes väldigt bra.

Marisa hämtade upp mig vid stationen i sin bil och vi hade stor glädje hela helgen över att vi kunde ta oss runt i bil för att besöka olika platser i Nederländerna. Inte helt fritt från utsläpp tyvärr, men att ha tillgång till bil har onekligen sina fördelar. Vi åkte till Amsterdam på lördagen och på söndagen åkte vi och besökte en ekologisk bondgård och sen till Haag och besökte stranden och hamnen. Maria hade ett stort vackert hus som jag verkligen tyckte om. Det var sparsamt med möbler och saker och gav ett väldigt enkelt, rent och vackert intryck. Vi pratade mycket om samhällsfrågor men också mycket om kost och hälsa. Marisa själv äter mest rawfood och gör en hel del juicer från olika grönsaker.  Inspirerande och tankeväckande för mig och en starkare känsla av att jag vill ta hand om min hälsa på ett mer aktivt sätt. Har blivit allt för lite träning och osunda vanor på senaste tiden.

Amsterdam var häftigt. Många turister men också många fina hus och broar och fint att se hur Amsterdam verkligen är en vattenstad med mycket kanaler och båttrafik.

Ekobondgården var också inspirerande. Det var ett bra exempel på hur en gård också kan (och behöver pga. ekonomiska skäl) innefatta så mycket mer än bara bondgård. Där hade de gårdbutik, café, interaktion med djuren, lekplats, rundvandringar. Och för att hålla i allt detta så hade de också volontärer och personer som var där som en del i en utbildning. Det kändes som en positiv plats med många aktiviteter och ett bra helhetstänk. Men det var också på sätt och vis ett offer för sin egen framgång. I alla fall enligt Marisa som tycker att det nu för tiden blivit allt för många besöker och turister som kommer dit och att dessa allt oftare är kräsna och otacksamma och inte ser helheten av verksamheten.

Haag var vackert och en stad jag skulle vilja besöka igen och se mer av. En fantastisk strand vi besökte och gick ut på en stor stenpir i hamnen. Vackert. Vi såg flera fina fåglar och många personer som draksurfade utmed stranden. Vi åt en god middag på restaurangen. Marisa bjöd mig på mat. Faktiskt så bjöd hon mig på nästan allt för mycket. Jag försökte få betala men det gick hon inte med på.

Jag lämnade Nederländerna på måndag morgon, 4 maj, och tog tåget till Tyskland och Hamburg. Marisa skjutsade mig in till tågstationen och köpte mig en kaffe att ta med på tåget. Tack fina snälla! Det var med ett varmt hjärta och en del saknad som jag lämnade Marisa, Haag och Nederländerna. Jag hoppas att jag inom närmsta åren ska finna min väg dit igen. Tack!

Här är några fina bilder från helgen i Nederländerna:

DSC_1494 DSC_1499 DSC_1504 DSC_1510 DSC_fred_marisa
DSC_1535 DSC_1536 DSC_1530 DSC_1546 DSC_1554

Tänker tillbaka på CAT

I morgon är det en vecka sen jag lämnade CAT och Wales. Resan fortsätter. Nya intryck från möten och platsen. Det är helt fantastiskt men veckorna från CAT finns så klart med mig och jag tänker på de som jag delade min tid med där.

Mitt avskedskalas blev mycket trevligt och fint tycker jag. Vi grillade korv på Strömbergsvis med egentäljd grillpinne och till det serverade jag potatismos och olika improvisationslekar.

DSC_1428 DSC_1429 DSC_1427
Lekarna var ordnade i en tävling där det fanns fina (och fula) priser att vinna. Jag hade ordnat med 13 stycken priser i form av inslagna paket av olika sort och storlek. För att få välja ett pris ut prislådan behövde man använda två poäng. Antingen två egna poäng eller gå ihop två personer med varsitt poäng. Att tillskansa sig poäng var inte särskilt svårt. Jag ropade ut att det var en lek på gång och hur många som behövdes för att genomföra den. De som var frivilliga och genomförde leken fick alla varsitt poäng. Uppmuntran till deltagande och samarbete istället för uppmuntran till konkurrens och osämja. Det gick riktigt bra. Folk berättade påhittade historier och trängdes på en handduk och hade roligt tillsammans. Det hade varit roligt med ännu mer lekar för alla priser gick faktiskt inte åt men det blev ändå en fantastiskt bra sista kväll på CAT. Tack för det alla medverkande 🙂

DSC_1433 DSC_1437 DSC_1439 DSC_1441

Så vad har jag lärt mig från tiden på CAT och hittills på resan. En hel del hoppas jag även om det inte är några livsomstörtande insikter som har fallit över mig. Här är en sammanställning enligt rubriker av vad jag har lärt mig och blivit påmind om:

Resa och Couchsurfa

  • att ta det lugnt och metodiskt och känna mig trygg i att saker kommer lösa sig bra.
  • att vara trygg och glad i möten med nya personer.
  • att ta emot gästfrihet och gåvor. Folk är förvånansvärt schysta, roliga och hjälpsamma.
  • att det är roligt och härligt att vara ute och resa men att det kan bli dyrt med alla tågbiljetter och utemat.
  • att vara tacksam för livet och världen vi har tillsammans.

Bo i stuga och kollektiv på CAT

  • att jag kan trivas med att bo i stuga även om jag var lite skeptisk från början.
  • att jag har lätt för att dela stuga/boende med andra. Dock har jag svårt för att känna mig 100% lugn och okej eftersom jag vill ta hänsyn till medboende.
  • att det är härligt att bo i ett lite kollektiv med flera stugor. Det är ett bra sätt att alla delar och hjälps åt men samtidigt har eget rum och en del eget space. Det var en bra balans på CAT tycker jag.
  • att jag gillar att involvera mig och fixa där jag bor. Jag vill ta hand om mitt närområde och gillar att “hemmafixa”, bygga, röja och städa, laga och förbättra saker.
  • att det är skönt att inte ha TV och dator hela tiden. Det är skönt att leva enkelt, långsammare och mer begränsat. För mig blev det mindre distraktioner och mer vara i nuet.

Odlingsarbete  med Roger och övriga volontärer

  • att planera och genomföra sådd, omskolning och plantering.
  • att dra upp plantor i polytunnel och varmbäddar.
  • att träna på att hitta balans mellan planering och inlyssnande.
  • att träna på balans mellan noggrannhet och framsteg. Good-enough-nivån i odlingen.
  • att känna till skillnader mellan produktiv odling och “display gardening”.
  • att förbereda grönsaksbäddar genom att gräva, kultivera, kratta, trampa och kratta igen.
  • att jag har mer förtroende för att själv starta eller hålla i trädgårdsarbete och odling.
  • att jag blivit mer nyfiken på att själv läsa in, pröva och fixa för att hitta mina egna favoritmetoder och odlingsknep.
  • det har varit otroligt inspirerande att lära känna Roger. Han är en bra förebild och jag önskar att jag är en del som honom när jag är 64 år. Han är en väldigt fin person. Glad att jag fick dela tid med honom.

Veckokurs i energiförsörjning (Energy Provision)

  • att se CAT genom studentperspektiv var mycket bra. Bra lokaler, bra lärare, bra mat. Bra upplägg och innehåll i kursen.
  • att energi och energiförsörjning är komplicerat. T.ex. att balansera nätet och se till att det är lagom mycket energi hela tiden, eftersom det varierar under dygnet och över året. Också funderingar över olika sätt att lagra energi och påverka människors vanor och energibeteenden.
  • att en omställning till fossilfri energi är nödvändig men att vägen dit verkar så otroligt omfattande och svår. Inte nog med att betala för nya energianläggningar utan det är också en hel massa pappersarbete och hänsyn till miljö, folks åsikter, värdet på tomter och bostäder, arbetsmarknad, internationella relationer med mera. Det involvera alla nivåer av samhället och naturen och vår berättelse om oss själva och vår framtid. Häftigt men svårt!
  • att småskalig vindkraft inte är så värdefullt annat än i utbildningssyfte. Vindkraft behöver vara stort och stabilt om det ska vara värdefullt (Det beror på att luft har låg densitet och överföringsytan behöver därför vara större).
  • att jag vill ta reda på mer om biogas och anaerobic digester, samt mer om gasgeneratorer.

Arbete i CATs restaurang och bar

  • att servera i en bar.
  • mer om arbete i restaurangkök.
  • att kök- och bararbete troligen inte är det som passar mig allra bäst. Det var ofta trevligt och bra men jag tror att jag gör bättre nytta med odling, socialt arbete eller byggarbete än i köket…
  • att ibland är jag väldigt avslappnad och har lätt för att tjöta med folk men ibland blir jag stel och osäker och känner mig allt för seriös och blir blockerad i samtal. Fortsätter att tänka och känna orsaker till detta…
  • att arbeta i köket och baren var ett bra sätt att få in lite extra pengar under resan och det gav mig också möjlighet att få lite extra matrester som vi delade i vår lilla stugby.

Nu är jag redan i Hamburg vilket är fantastiskt bra men nästa blogginlägg får nog ändå bli om mitt besök i Nederländerna som jag hann med innan jag åkte vidare till Tyskland.

1:a maj och hejdå Storbritannien

Det är 1:a maj. Sitter på Stenafärjan mellan England och Nederländerna. Engelska kanalen glittrar i solen utanför fönstren. Små vågor i kallt vatten. Hejdå Storbritannien, hoppas vi ses igen en annan gång.

Aldrig tidigare har jag varit utomlands så länge (tror jag). Troligen var det familjens thailandsresa 2006 som tidigare hade rekordet och då var jag iväg från Sverige i två veckor. Annars har det bara varit diverse veckoresor och långhelger. Trots att jag inte är någon van resenär så trivs jag överraskande bra med att vara iväg hemifrån. Så lätt att vara bekymmersfri och leva för stunden. Fast vad hände med verkligheten och mina framtidsplaner? Jag måste erkänna att verkligheten skrämmer mig. Inte genom att vara otäck eller otrygg direkt utan snarare genom de förväntningar som jag speglar i verkligheten. Mina egna idéer om att jag inte ska gömma mig från verkligheten. Utan vara i nuet. Känna verkligheten. Bli verklig. Interagera med andra riktiga människor och med den fysiska omvärlden runt omkring. Min idé om verkligheten säger att jag inte ska slösa min tid på prokrastinering och dagdriveri. Du lever bara en gång och det är din möjlighet, ditt ansvar.

Min verklighet blir skrämmande eftersom den påminner om tiden som går och om jag som inte har en plan vad jag ska göra och inte heller vet vad jag klarar eller vågar. Verkligheten påminner också om att tänka på jobb som ska ge inkomst, om pensionspengar, SGI-nivå, kostnader för framtida boende och hur trogen är du egentligen dina egna ideal? Hur motiverad är du av dina drömmar och dina mål? Egentligen. Verkligheten.
Inte konstigt att det är skönt att gömma sig från verkligheten när den ger sig tillkänna på detta vis.

Troligen har jag en nyttig 30-årskris och behöver omkalibrera mig själv och min verklighet. Jag har ju planer och många drömmar. Jag har idéer om vad jag vill med mitt liv och jag kan motivera mig själv med nyfikenhet, kreativitet och önskan att göra något bra istället för kravfyllda projektioner från “verkligheten”. Jag vet att jag inte är perfekt, och att jag inte lever enligt mina ideal om hållbarhet, och att jag har lätt för att skjuta upp saker som känns svårt eller nytt. Men det är okej. Jag lever inte mitt liv fel och har allt jag behöver för att må bra och göra gott. Jag är okej och jag ser mycket fram emot vad jag ska hitta på i framtiden. Jag har en superbra flickvän som jag planerar att flytta ihop med och jag har världens bästa familj. Jag är glad och tacksam (om än ibland något förvirrad) och är nöjd med mig själv för vad jag åstadkommit hittills och att jag tog mig iväg ut på resa på ett sätt som jag aldrig tidigare gjort.

I onsdags åkte jag från CAT och Machynlleth och tog tåget via Birmingham till Bristol. Hälsade på Joes syster Sophie. Hon bodde tillsammans i ett hus tillsammans med tre andra vänner. Det var ett superfint ställe och alla var jätteschysta. Vädret var bra så vi hade grillpremiär (för dem alltså, för jag hade ju redan startat grillsäsongen) i deras trädgård. Jag vandrade runt i Bristol en del både på onsdagen när jag kom dit och på torsdagen innan jag åkte vidare öster ut.
Efter Bristol åkte jag tåg via London och ut till östkusten till Harwich. Bodde på ett litet schyst gästhus som heter Captain Freyatt och som ligger bara något stenkast från Sten-Line-terminalen där jag tog båten i morse.

På det stora hela har ju saker löst sig bra. Helt otroligt bra. Tack världen. Tack verkligheten.

Har ingen bandbredd här så bilder får jag lägga upp en annan gång.
Tillägg 2015-05-05. Här kommer lite bilder till denna bloggposten:

Bristol:

DSC_1444 DSC_1457 DSC_1467 DSC_1472 DSC_1476 DSC_1478 DSC_1479

DSC_1481

Bilder från Stena-färjan till Nederländerna:

DSC_1485 DSC_1491 DSC_1489 DSC_1493

Dags att säga adjö

Idag har jag gjort min sista volontärsdag på CAT. Imorgon ska jag packa, städa, laga mat och förbereda kvällens festligheter och sen ha fest. Så i morgon kväll blir det avskedsfest med korvgrillning, lekar, öl och potatismos.

Det kommer bli så konstigt att säga hejdå. Lättare att säga hejdå till familj, vänner o kollegor hemma i Göteborg för er kommer jag ju träffa igen. Men att säga hejdå här känns värre. De flesta av dessa personerna kommer jag ju aldrig att träffa igen. Aldrig mer. Jag hoppas och planerar att hålla kontakt med ett par stycken av dem och kanske att någon kommer och besöker mig i Sverige eller att jag kommer tillbaka till Wales igen, men ändå… det blir oundvikligen ett ganska definitivt farväl imorgon. Känns inte så roligt.

Samtidigt känns det kul att ge mig ut på tågvägen igen och resa till Bristol och Harwich och sen åka båt över till Holland och Tyskland. Och så kommer det så klart bli skönt att komma tillbaka till Göteborg igen också. Så det finns ju mycket bra framöver. Det är klart.

Snart spricker alltså CAT-bubblan och verkligheten kommer välla över mig så småningom med all sin oundviklighet och sitt allvar. På gott och ont så klart. Inte vill jag väl leva mitt liv i en bubbla heller! Mitt mål med att resa var ju att kasta mig in i verkligheten genom att lämna vardagsbubblan och mina trygga zoner och tvingas ta nya kontakter, hantera nya problem och utveckla nya idéer. Jag tror att jag har lyckats i det avseendet men jag inser att jag har lätt för att skapa mig nya rutiner, och en ny vardagsbubbla så att säga. På gott och ont igen.

Balansera nytt med tryggt. Balansera impuls med planering. Balansera utveckling med återhämtning. Balansera prokrastinering med disciplin. Balansera känsla med tanke och intuition med intellekt.

Mitt nästa blogginlägg kommer troligtvis bli på onsdag eftermiddag från Bristol. Då kommer jag skriva mer om vad jag lärt mig på CAT och hur det gått med alla farväl av vännerna här. Till dess vill jag dela en vacker stund på YouTube:

Passenger – The Sound Of Silence (Cover) Live @ HMH

Ett bad efter arbete på fältet

Idag badade jag. Faktiskt. Och det är inte ens maj ännu.

Vi hade gjort några timmars grävande i grönsakslandet i den varma vårsolen och Ben tyckte att det var en bra idé att gå för ett dopp i vattenreservoaren efter avslutat arbetspass. Jag är ju alltid skeptisk till att blöta ner mig mer än nödvändigt, speciellt denna tiden på året, men eftersom jag var varm och impulsiv (och ville imponera här på bloggen) så sa jag ja till idén.

När tiden väl var kommen och vi avrundade dagens arbete så var Ben inte längre sugen på att bada. Istället blev det jag, och tre andra volontärer som gick upp till badplatsen vid sjön. Riccardo, som bor i Machynlleth varvar jobb med volontärarbete på CAT. Aline, som är från Tyskland och volonterar här på CAT i sex månader. Och Rob, som startade som volontär i trädgårdsavdelningen idag. Rob ville inte bada men han följde med för att se vart sjön är och för att det är en vacker promenad till och från badet.

Badplatsen vid CAT är uppe på kullen bakom själva CAT-området. Sjön är egentligen en byggd vattenreservoar som ordnades innan CAT startade och området fortfarande var ett skifferstenbrott. Reservoarens vatten används för dricksvatten och även för att driva en vattenturbin som genererar en del av elen här på området. Uppe vid reservoaren finns en bastu och en badplats med en liten brygga och trappa för att ta sig upp ur vattnet. Det är en väldigt vacker plats med kullarna runt omkring en en liten bäck med ett vattenfall som leder ner nytt vatten till reservoaren. Det är dock väldigt kallt vatten (men väldigt rent och klart).
Det blev ingen lång simtur direkt men jag hoppade (dykte till och med) i två gånger. Aline hoppade också två gånger och Riccardo en gång. Det var kallt! men faktiskt uppfriskande och skönt.

Nu har jag klätt på mig ordentligt med kläder och ska äta middag.

Här är fina bilder med bevis på en badande Frederik:

DSC_1361 DSC_1362 DSC_1363